Tjena!
Detta är min nya blogg som jag just nu överväger om jag vill ha öppen eller hålla hemlig då jag främst använder den som dagbok för min egen skull. Här kommer allt komma med som berör mig. Det kommer nog bli en ganska så mörk blogg så den som inte kommer uppskatta eller vilja läsa detta ber jag sluta läsa direkt. Här är det mina tankar som styr bloggen.
Jag behöver skriva av mig till någon och även om inte så många läser så känns det väldigt skönt att ha skrivit av sig untan att behöva censurera sig för att inte skada vederbörande och andra som kanske reagerar på det jag skriver. 

Jag har ju som sagt lite historia bakom mig som jag inte tänker ta upp nu eftersom det är jobbigt att berätta om och jag orkar inte med det idag. Men det som är nytt just nu är att jag under en väldigt lång period kännt mig uppe i varv och upplever mig ha svårt att koppla av. Jag tar på mig en mask och bara kör på. Så jag bestämde mig för att ta kontakt med en terapeut, i början var jag skeptisk till om jag verkligen behövde det men nu vet jag att jag hamnat rätt. Terapeuten som jag har kontakt med är en man i 45-års åldern som klickar väldigt bra med mig. Han är otroligt duktig och välutbildad med massor av kunskap. En så duktig terapeut har jag inte träffat innan och ja har ändå träffat 4 bra ;)

Vi träffas cirka en gång i veckan och det började lite sakta men nu har vi kommit in på min bakgrund och kommit in på väldigt djupa områden som gör mig helt galen. Känns som min hjärna vänds ut och in och jag vet inte vad jag ska tycka eller tänka om det som sägs.

Nu senaste samtalet kom vi in och pratade om min bakgrund och jag hade i hemuppgift att skriva tre adjektiv om vardera mina föräldrar då vi misstänkte att det kan tänkas finnas någon situation tidigt i mitt liv som kan ha påverkat hurdan jag är idag. Till och med Jonas (terapeuten) har svårt att avgöra när man kommer in under mitt "skal" vilka punkter som är känsliga så jag måste hinta lite.
Som sagt pratade vi om min bakgrund i förra samtalet. Min familj betyder allt för mig, jag har enl mig själv utvecklat ett försvar mot kritik, INGEN absolut INGEN får kritisera min familj!! Då blir jag jätteupprörd och ledsen och tar personligen åt mig. Vi kom fram till efter mycket dragande att det måste finnas någon incident mellan mig och min mamma. Det är otroligt jobbigt att veta att vi har något mellan mig och mamma, vi är så tajta och hon betyder så mycket för mig och tanken på attnågot står på tok i vår relation är svår att förstå. 
Vi diskuterade kring om det kunde vara något med anknytningen mellan mig och min älskade mamma. Första tanken som slog mig var FAN! vad betyder detta? Ädrar det vår relation om jag ä medveten om detta?? 
Jag har eventuellt ett livsmönster som jag har ärvt med mig från gammelmormor och ner till min generation. Att träffa dåliga/misshandlande män. Vilket är troligt att det ligger i anknytningen. Jag har ju möjligheten nu att stoppa denna spridningen till mina kommande barn (nej jag är inte gravid ;)).

Diskussionen med min mamma var väldigt känslig men jag försökte lägga lock på mina känslor för att undvika rädslan för att prata om dem. Det jag kunde göra än så länge är att jag försöker vända tillbaka situationen som vi hamnat i. Jag ringer henne varje dag för att se vad de gör, hur de mår och om det änt något nytt. Är alltid orolig att de ska glömma mig eller inte tänka på mig eftersom jag alltid tänker på och saknar dem. Det borde vara tvärt om. Så nu försöker jag hålla mig i kragen och försöka vända den sjunkande skutan till regalskeppet Vasa. Får se hur det går.